f ö r ä n d r i n g. det är lockande&skrämmande på samma gång. spännande liksom. vågar man? vågar jag? jag är ju så feg egentligen. men jag har ju gjort så mycket, ändå. en kär vän har precis fått mig att ta ett jäkla stort kliv mot f ö r ä n d r i n g. egentligen vet jag inte om jag vill men att jag kanske borde. andra stunder tänker jag att jag inte borde men att jag vill, litegrann iallafall. ser ni? mitt huvud är ett enda stort kaos. jag hoppas att n i följer med mig och att ni s t a n n a r. för detta kommer väl påverka er på ett sätt också, antar jag.