idag åkte jag hem till ljusdal igen för jag pallade verkligen inte stanna i min lägenhet. too much good memories i tell ya. under förra veckan så var jag helt sjukt beroende av min söta pojkvän, han fanns där dygnet runt. men han åkte hem imorse och nu är det så tomt där :/ så jag ville inte spendera min natt där nu... skulle inte klara av det. jag skulle helt enkelt bryta ihop. saknaden efter min andra halva är för stor. känns som om något fattas, fast jag inte riktigt kan lägga fingret på det. men ändå vet jag vad det är, det är din närvaro älskling ♥ igår natt grät jag så sjukt mycket, det gjorde så ont. det gör så ont varje gång vi säger hejdå :'( && jag har gråtit varje gång. jag borde vara van nu, att säga hejdå. men nej, man blir aldrig van. älskar man någon så mycket som jag gör, då gör det minst lika ont varje gång, det känns lika främmande varje gång, yet, we've done this so many times. i should be able to handle this. guess i'm too weak.

tiden med dig har vart helt underbar. jag fick ju spendera en hel vecka med dig, 24/7. jag fick ha dig alldeles för mig själv :') men om några veckor ses vi igen älskling. förhoppningsvis. för er som undrar: jo, vi har ett långdistans förhållande. jo, det är sjukt jobbigt. men det har stärkt på våra band :) vi pratar i telefon varje kväll/natt och det har fört oss närmare varandra. hoppet som man lever på dag efter dag tills den dagen man träffas igen är givande på många sätt, den får en att vilja kämpa igenom alla dagar. lyckan som upplevs när två personer som älskar varandra åter igen är i varandras armar är oslagbart. jag älskar dig robin ♥


den här tröjan hade min pojkvän på sig för två år sedan
när vi blev kära i varandra :') nu är den min!


baby, when you're feeling lonely, just look at the spaces between your fingers and remember that in those spaces, my fingers are locked in yours forever ♥